“När jag målar med staffli i skogen är det viktigt att hitta en plats med relativt plan mark att stå på. Det är också viktigt att det är rätt ljusförhållanden. Du vill inte ha direkt solljus på eller bakom duken men heller inte stå under ett skuggande lövverk som färgar ljuset grönt. Det är även bra om det är folktomt.

När jag hittat en plats som uppfyller dessa kriterier tittar jag mig omkring efter ett bra motiv. Det kan vara en böjd gren eller en uppseendeväckande trädstam men det räcker med en samling granris för att jag skall ha nog med material då motivet egentligen är sekundärt. Jag använder det för att hitta vinklar till den underliggande skissen men slutar oftast titta upp kort in i processen. Det finns dock där att referera till vid behov.
Med skogen som bakgrund tillåts jag att tillfälligt frigöra mig från tankar och medvetna handlingar. Det hjälper mig att arbeta djärvare, utan att fästa mig vid enskilda delar av målningen. På så vis kan jag möblera om och ändra teckning och färgackord snabbt och utan ånger tills målningen fungerar. Då det snabba tempot gör att de flesta besluten sker undermedvetet skapas en situation där jag kan tillåta mig att kanalisera influenser och referenser, framförallt ur den modernistiska målartraditionen i detta fall, så att dom blandas med intrycken från naturen runtomkring mig.
Att återupprepa handlingen att gå ut och måla i skogen som så många gjort tidigare genom historien blir alltså ett sätt för mig att på ett intuitivt plan undersöka och assimilera det modernistiska måleriets historia och praktik.”

Eng translation: Heather Allen

“When painting with the easel in the forest, it is essential to find a place with relatively flat land to stand on. Proper lighting conditions are also crucial. You do not want to have direct sunlight on or behind the canvas, but also not to stand under shady foliage that tints the light green. It is also good if it is deserted.

When I find a place that meets these criteria, I look around for a functional motif. It can be a curved branch or an attention-grabbing tree trunk, but a collection of branches will also serve my purpose.

The motif is really only secondary. I use it to find the angles for the underlying sketch and just look at it now and again in the process. However, the motif is there to refer to if necessary.

With the forest as a background, I temporarily detach myself from conscious thoughts and actions. It enables me to work bolder, without my becoming attached to individual parts of the painting. In this way, I can rearrange the composition and change the drawing and colours quickly and without hesitation until the picture works. The fast tempo makes most of the decisions happen subconsciously and creates a situation where I can allow myself to channel influences and references, mainly from modernist painting traditions in this case, so that they are incorporated within the impressions of the nature around me.

To replicate the act of going out and painting in the woods as so many have done in the past thus becomes a way for me to examine and assimilate modernist painting’s history and practice on an intuitive level.”

Joakim Heidvall